Yngvefrey
uppgifterna hämtade ur ”Ynglingasagan”
Frey eller Yngvefrey tog över makten över Svearna efter Njord från Noatum. De bägge hade gjorts till blotgudar av guden Oden. Frej kallades drott över Svearna och tog skatt av dem. Han var omtyckt och hade god årsskörd som sin far som hette Njord. Frey reste stort hov i Uppsala och hade där sin huvud-boplats. På hans tid började Frodefreden. Man hade dessutom goda skördar i alla länder. Svearna ansåg att det var Freys förtjänst. Han blev mer dyrkad än de andra gudarna. Freys hustru hette Gerd Gymisdotter och de hade sonen Fjölner
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 32)
Och fortsätter i rakt nedstigande led enligt följande:
Fjölner
Fjölner var son till Yngvefrey och styrde över svearna och Uppsala öd. Han var mäktig och gav god årsskörd och fred. Fjölner omkom när hav var på besök hos sin vän Frode på Jylland. Denne hade ett stort kar som var flera alnar högt och fyllt med mycket stakt mjöd. Detta stod på en hylla under det loft som var Fjölners sovplats. Under natten gick Fjölner ut, mycket sömnig och drucken, för att uträtta sina behov. På återvägen miste han fotfästet och föll i mjödkaret och drunknade
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 33
Svejgder
Sveigder tog över makten efter sin far Fjölner. Han angav ett löfte att han skulle leta efter Gudhem och Oden den gamle. Tillsammans med 12 män for han vida omkring i världen. Han kom till Turkland i det stora Svitjod och mötte där många i sin släkt. Han var på denna resa i fem vintrar och kom sedan till Svitjod och stannade hemma en tid. Han hade gift sig med kvinna som hette Vana i Vanhem och hade med henne sonen Vanlande. Sveigder for åter bort för att söka Gudhem. I den östra delen av Svitjod finns en stor gård som heter Stein. Där finns det en sten som är stor som ett hus. På kvällen efter solnedgången när Sveigder och hans män, mycket druckna, gick från dryckeslaget till sovhuset såg de att det satt en dvärg vid stenen och sprang dit. Dvärgen stod i dörren till stenen och ropade på Sveigder och bad honom komma in om han ville möta Oden. Sveigder sprang in och dörren stängdes efter honom och han kom aldrig ut igen
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 34
Vanlande
Vanlande var son till Sveigder och tog över makten efter honom och styrde över Uppsala öd. Han var en krigare och han for vida omkring i länderna. Han tog vinterviste i Finland hos Snjå den gamle och fick hans dotter Driva till hustru. När det blev vår for han bort och lämnade Driva kvar men lovade henne att komma åter inom tre vintrar. När han inte återkommit inom 10 vintrar skickade Driva efter sejdkvinnan Huld och kommer överens med henne att hon skulle sejda så att Vanlade skulle komma till Finland eller som andra utväg skulle han dödas. Sonen Visbur sändes till Svitjod. När sejden gjordes var Vanlande i Uppsala. Då fick han lust att fara till Finland, men hans rådgivare förbjöd honom för de trodde att det var Finnarnas trolldom som gav honom lusten. Under natten grep maran honom och klämde hans huvud så att dog. Sverna tog hans lik och han blev bränd vid den å som heter Skutå och reste hans bautastenar
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 35
Visbur
Visbur tog arv efter sin far Vanlande. Han gifte sig med Aude den mäktiges dotter och gav henne tre storgårdar och ett guldsmycke. De fick två söner som hette Gisl och Önder. Visbur lämnade henne ensam och skaffade sig en annan kvinna. Hans första hustru for till sin far och tog med sig sönerna. Med sin nya kvinna fick han sonen Domalde. Den första hustrun lät ”sejda” olycka över Visbur. När hans två söner var 12 till 13 vintrar for de till sin far för att hämta guldsmycket som var deras mors brudgåva, men han ville inte lämna det ifrån sig. Då sade de att smycket skulle bli döden för den bäste mannens i hans ätt. Sedan sejdade de åter på ett sådant sätt de skulle kunna döda sin far. Sejdkvinnan Huld sade till dem att hon skulle sejda så att släktdråp därefter skulle begås av Ynglingaätten. De gick med på detta. Därefter samlade de manskap och smög sig på Visbur under natten och brände honom inne. Guldsmycket användes sedan när kung Agne dödades
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 36
Domalde
Domalde tog arv efter sin far Visbur och styrde över länderna. På hans tid blev det svält och elände i Svitjod. Då ordnade svearna ett stort blot i Uppsala. Första året blotade de med oxar, men det gjorde inte årsväxten bättre. Nästa höst började de med människoblot, men årsväxten var likadan om inte sämre. Den tredje hösten kom svearna i stor mängd till Uppsala när blotet skulle vara. Deras hövdingar höll råd-slag och kom överens om att deras kung Domalde bar skulden till nöden. Därför beslöt man att de skulle offra honom för att få god årsväxt. Så skedde och offerplatsen rödfärgades av hans blod
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 37
Domar
Domar var Domaldes son och styrde riket därnäst. Det var god årsskörd och det rådde fred under hans dagar. Om honom sägs inte mer än att han dog av sjukdom i Uppsala och brändes på åstranden Där restes hans bautastenar. Mor till sonen Dyggve var kung Danpers till Rigs dotter Drott
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 37
Dyggve
Dyggve var Domars son. Han styrde över länderna och om honom sägs inte annat än att han dog av sjukdom. Dyggve var den förste som kallades kung av sin släkts män och före detta kallades de drottar och deras kvinnor drottningar
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 38
Dag
Dag var son till Dyggve och övertog dennes kungadöme. Han var en så klok man att han förstod fåglarnas röster. Han hade en sparv som flög till olika länder och sedan berättade för Dag vad han sett. En gång flög sparven till Reidgotaland till en gård som hette Vörve och blev dödad av gårdens ägare. Dag tog reda på vad som hänt sparven och samlade därför en stor här och reste till Vörve och härjade. Dag dödades då av en arbetsträl som kastat hötjuga mot hären och denna hade träffat kungens huvud. Denne föll av hästen och dog
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 39
Agne
Agne blev kung efter sin far Dag. Agne var en mäktig och utmärkt man, en stor krigare och hand-lingskraftig på alla sätt. En sommar drog Agne till Finland med sin här och härjade. Finnarnas hövding hette Froste och han samlade en stor här och gick till strid mot Agne. Denne segrade och och drog vidare genom Finland och lade det under sig och tog mycket stort byte. Bland det som erövrades var Frostes dotter Skalv som Agne sedan gifte sig med. När Agne kom åter lade han sig vid Stocksund. Skalv bad sin man att hålla ett gravöl över sin far och den höll därför ett gille med stort dryckeslag. När Agne blev drucken bad Skalv honom att passa det guldsmycke han bar om halden. Han gjorde det och band det ordentligt runt halsen innan gick och lade sig. Sedan han somnat band Skalv ett rep i smycket. Hennes män hissade upp Agne i ett träd som stod över deras tält och det blev hans död
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 40-41
Alrek
Alrek och hans bror Erik hade blev kungar efter deras far Agne. De var mäktiga män och stora krigare och idrottsmän.De tävlade om det mesta, om vem som red bäst eller hade bättre hästar. En gång red de bägge bröderna från sina män och kom inte tillbaka. Man började leta efter dem och återfann dem döda med krossade huvuden.. Ingen av dem hade några vapen utan man trodde att dom slagit ihjäl varandra med sina hästars betsel .Mor till hans son Alf var kung Dag den mäktiges dotter Dageid
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 42
Yngve Alreksson
Yngve Alreksson och hans bror Alf hade övertagit kungadömet i Svitjod efter deras far. Yngve var en stor krigare och segrade alltid. Han var vacker och en stor idrottsman, stark och den hårdaste i strid, givmild och en gladlynt man. På grund av allt detta blev han berömd och omtyckt. Hans bror Alf satt hemma och var inte på härnad. Han var en tyst man, med ett stolt sinne och mycket omedgörlig och hade en hustru som hette Bera. Hon var en vacker kvinna och mycket ädel och gladlynt. Bera hade retat sin man Alf genom att säga att den kvinna skulle vara lycklig som hade Yngve till man och inte Alf. En kväll när Yngve satt och talade med Bera kom Alf in till dem. Han hade ett svärd dolt under sina kläder och stötte det igenom sin bror. Denne hade också ett svärd invid sig och gav Alf ett dödande hugg. Bägge föll döda ner på golvet. De blev lagda i högpå Fyrisvall
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 43
Jörund Yngvesson Sveakung i Uppsala
Jörund blev kung i Uppsala efter sin far Yngve. Jörund och hans bror Erik var barn när deras far Yngve blev dödad av sin bror Alf som då också samtidigt dödade sin bror och baneman. Kungadömet över svearna övertogs av Alfs son Hugleik. Denne var mycket rik och girig, men styrde länderna med fred. Han angreps sjökungen Hake och hans 12 kämpar och slaget stod på Fyrisvallen. Hugleik och hans 2 söner dödades och svearna flydde. Hake blev kung över svearna och behöll den makten i 3 år. När detta hände var Yngves söner Jörund och Erik ute med härskepp och var stora krigare. De hörde att kung Hake i Svitjod hade sänt ut sina kämpar och bröderna for till Svitjod och drogo samman en här och angrep kung Hake. Slaget stog på Fyrisvall och det blev en stor strid. Hake fällde Erik och då flydde Jörund till skeppen med sina män. Hake hade dock fått så svåra skador att han avled efter några dagar.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, 44-46
Aund den Gamle Sveakung i Uppsala
Aun den gamle. Han blev kung över svearna efter sin far Jörund.. Aun var en klok man och blotade mycket. Han var ingen krigare utan han satt hemma i länderna. Från Danmark kom kungasonen Halvdan till Svitjod och angrep Aun. De utkämpde flera strider men Halvdan vann dem alla.. Efter 20 år flydde Aun till Västergötland och Halvdan blev kung i Uppsala. Denne dog av sjukdom och blev höglagd i Uppsala. Aun återvände därefter till Uppsala och var då 60 år gammal. Han höll då ett stort blot och offrade sin son till Oden för att få leva länge. Aun var sedan kung i Uppsala i 20 år tills han blev angripen av Åle den starke som fördrev Aun till Västergötland. Åle satt som kung i Uppsala under 20 år till dess han blev dödad av Starkad den gamle. Efter Åles död återkon Aund till Uppsala och styrde riket i ytterligare 20 år. Han höll då ett stort blot och offrade sin andra son till Oden. Denne hade lovat Aun att få forsätta att leva så länge han han offrade en av sina söner till Oden vart tionde år. När han hade offrat 7 av sina söner levde han i ytterligare 10 år utan att kunna gå. Sedan offrade han även sin 8:e och 9:e son och levde ytterligare 20 år och då sängliggande. Därefter hade han endst en son som han även ämnade offra åt Oden. Detta förbjöds av svearna och Aun avled och blev höglagd i Uppsala
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 47-48
Egil Aunsson Kung i Svitjod
Egil. Han övertog kungadömet i Svitjod efter sin far Anund. Egil var ingen krigare och satt över länderna i stillhet. Faderns skattväktare, trälen Tunne, hade efter Anunds död grävt ner mycket av dennes lösöre i jorden.Tunne kom i onåd hos Egil och rymde och tog många trälar med sig. Han gav dem det nedgrävda godset och de gjorde honom till sin hövding. Tillsammans med annat dåligt folk som samlades runt honom drog de omkring i bygderna och plundrade och dödade människor. Efter många samman-drabbningar mellan Egils och Tunnes män såg sig Egil annan råd än att fly till kung Frode i Själland, Danmark. Mot att lova skatt från från svearna gav Frode honom en här och sina kämpar. Efter åter-komsten vann Egil, i ett stort slag, över Tunne. Denne dödades och och Egil återtog sitt rike. Egil avled efter skador som han fått vid en jakt på en på en tjur som rymt från ett blot. Tjuren hade angripet hästen och när Egil ramlade av hästen stötte tjuren sina horn i bröstet på Egil som avled efter en kort tid. Han blev höglagd i Uppsala
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 49-50
Ottar ”Vendelkråka” Egilsson Småkung i Uppsala
Ottar vendelkråka. Han tog över makten och kungadömet i Svitjod efter sin far Egil. Kung Frode i Danmark krävde Ottar på den skatt som fadern Eigil lovat Frode. Ottar nekade och Frode, som var en stor krigare, återvände en sommar och härjade i Svitjod. Nästa sommar drog kung Frode i Österled och Ottar som hade hört detta for till Danmark i sin tur och härjade. Froders jarlar, som han lämnat kvar att värna Danmark när han var borta, samlade ihop en stor här och överraskade Ottar i Limfjorden. Slaget slutade med att Ottar och en stor del av hans manskap föll. Danerna tog hans lik och slängde det på en hög och lät djur och fåglar riva kroppen. De gjorde en träkråka och sände den till Svearna och sade att mer var inte deras kung Ottar värd. De kallade honom för Ottar vendelkråka
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 51-52
Adils ”den mäktige” Ottarsson Småkung i Uppsala
Adils var gift med Rolf Krakes mor Yrsa, berättar Snorre i sin Edda. När sveakungen hade strider med en kung i Norge som hette Ale sände han bud på sin styvson i Lejre och bad honom om en hjälphär mot att han skulle få välja tre dyrgripar i Svitjod. Nu kunde inte Rolf fara eftersom han hade ofred på annat håll, men skickade i stället Adils sina tolv bärsärkar. Med hjälp av dem segrade sveakungen, men när de ville ha sin lön och dessutom krävde att få välja dyrgripar till sin kung vägrade Adils
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 52
Östen Adilsson Småkung i Uppsala
Eystein. Han styrde i sveaväldet. På den tiden härjade kungar, både daner och norrmän i sveaväl-det. Bland dess var Sölve sjökung från Jylland. När kung Eystin var på gästning i det härad som heter Lovund kom Sölve dit och belägrade huset och satte eld på det, Eystin och hans hird brann inne
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 56
Ingvar Östensson Småkung i Sveland
Denne blev kung över sveaväldet. Han var en stor krigare och var ofta ute med härskepp, eftersom sveariket ofta blev angripet både av daner och österledsmän. Yngvar slöt fred med danerna och började härja i österled.
En sommar var han i Estland och härjade vid en plats som heter Stein.
Esterna kom dit med en så stor här att svearna inte kunde göra motstånd. Yngvar föll och de andra flydde. Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 57
Anund ”Bröt Anund” Ingvarsson Småkung i Svealand
Önund tog över kungaskapet i Svitjod. I hans dagar rådde god fred i Svitjod och han blev mycket rik på lösöre. Svitjod är ett land med stora skogar och där finns så stora ödemarker att det är flera dagsresors väg igenom dem. Kung Önund lade mycket kraft och kostnader på att röja land och bebygga efter röjningen. Han lät bryta väg genom över hela Svitjod. Därför kallas han för Bryt-Önund. Önund och hans följe dödades i ett jordskred vid ett ställe som kallades Himmelshed
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 58-61
Bröt Anund var en bryte. Innan dess var alla i familjen trälar. Illråde var den första fria mannen i min familj
Ingjald ”Illråde” Anundsson Småkung i Svealand 640-655
Ingjald ”Illråde” var kung i Uppsala och gift med Göthild som var dotter till kung Algöts i Götaland. Vid gravölet efter sin far gav han löftet att han skulle öka sitt rike med hälften i varje väderstreck eller annars dö. Hans levnad är fylld av våld och illdåd. Det berättas att han dödade tolv kungar och svek alla sina fredslöften till dem. Ingjald fick därför sitt tillnamn illråde. Ingjald blev kung över större delen av Svitjod. När Ingjald var i Ränninge på gästning blev han hotad av Kung Ivar Vidfamnes här. Han insåg att han inte kunde kämpa mot dem. Han och dottern Åsa fattade då beslutet att dricka sitt folk dödberusade och låta sig och folket att brinna inne vilket också skedde. Makarna hade barnen Åsa och Olav ”Trätälja”. Hustrun Göthild hade sänt Olav till sin fosterfar Bove i Västergötland där han växte upp
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 61-66)
Olof ”Trätälja” Ingjaldsson Småkung i Värmland
Olav ”Trätälja” var gift med Solveig eller Sölve. Hon var dotter till Halfdan ”Guldtand” från Solön i väster. När Olav fick höra om sin fars död for han först till Närke. Eftersom svearna hade bestämt sig att fördriva faderns ätt fortsatte Olav till Värmland och röjde skog, brände och byggde och blev därigenom kung i Värmland. Många svear strömmade till Värmland. Det blev därför svår hungersnöd och svält. De inflyttade svearna skyllde detta på sin kung och påstod att denne inte blotat tillräcligt mycket. Därför samlade de en här och belägrade Olavs hus och brände honom inne. Detta skedde vid Vänern. Makarna hade två söner Ingjald och Halfdan. Ingjald blev kung i Värmland
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 67
Halvdan ”Vitben” Olofsson Konung i Norge
Halfdan ‘Vitben’, gift med Åsa som var dotter till kungen i Oppland,
Eystein ‘Hårdråde’. Halfdan var en mäktig kung. Halfdan tog stora delar av Hedmark, Toten, Hedaland och mycket av Vestvold. Efter sin bror Ingjalds död lade han också dennes kungadöme i Värmland under sig. Halfdan blev en mycket gammal man och dog av sjukdom på Toten, Oppland och är höglagd i Vestvold. Makarna hade två söner, Eystein och Gundröd.
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 68
Eysten ”Fart” Halvdansson Konung i Romerike och Vestfold
Eystien. Gift med Hildur som var dotter till Erik Ragnarsson, kung i Vestvold. Blev kung efter sin far i Romerike och Vestvold. Eystein styrde över Vestvold så länge han levde. Dog i en olycka när han seglade i havet vid Jarlsö (nu Jersö).
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 69
Halvdan ”den milde och matsnåle” Eystensson
Småkonung i Vestfold, Norge 750-802
Övertog kungadömet efter sin far. Han var stor krigare och var länge i viking och samlade rikedom. Hans huvudgård var Holtan i Vestfold. Dog i sjukdom
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 70
Gödröd ”Veidekonge” Halvdansson Kung i Vestfold, Norge 780-826
Ynglingasagan (YS) i Snorre Sturlassons kungasagor, sid 71-74.
Halvdan ”den Svarte” Gudrödsson Konung i Norge
Halvdan Svarte, 800-talet, norsk fylkeskung som härskade över Vestfold. Uppgifterna om H. är huvudsakligen av sago- och legendkaraktär, och de är delvis motstridande. H. framställs som tillhörande den norska grenen av Ynglingaätten och uppges ha varit far till Harald Hårfager
Källa: Nationalencyklopedin 2002-01-23
Harald ”Hårfager” Halvdansson Konung i Norge ca: 900-940
Han enade ca: 872 under mycken strid Norge till ett land och brukar därför anses vara det enade Norges första kung. Vid slaget vid Havsfjord i SV Norge på 890-talet besegrade han den siste av opponerande småkungarna som förenat sig mot honom. Fick namnet Hårfager för sitt långa och vackra hår. Genom sin vilja att lägga höga skatter i Norge, anses han också vara orsaken till att Jämtland, Färöarna, Island, Grönland och Shetlandsöarna befolkades av flyende norrmän
Erik I ”Blodyx” Haraldsson, Kung i Norge 940-945 och Northumbria
Född omkring 895 i Norge. Död 954 i York, England
Ragnfred av Norge Medkung i Norge
Född omkring 923 Norge. Död omkring 982 England, Northumberland
NN Rangfredsdotter, Drottning på Isle of Man, England
omkring 975 Norge. Död efter 1030 Isle of Man, England
Gudröd II ”Cronovan” Haraldsson, Kung på Isle of Man och Hebriderna 1079-1095
Född omkring 1030 Skottland, Hebriderna Död omkring 1095 Skottland, Hebriderna, Islay.
Gift med Ragnhild Marideras son –
Olof I Gudrödsson, Kung på Isle of Man, England 1103-1153
Född omkring 1080 Isle of Man, England. Död 1153 Isle of Man, England
Gudröd IV Olofsson, Kung på Isle of Man, England 1153-1158 och 1164-1187
Född 1127 Isle of Man, England. Död 1187 Isle of Man, England
Ragnvald III Gudrödsson, Kung Isle of Man och Hebriderna 1187-1226
Född 1165 Isle of Man, England. Död 1229 Isle of Man, England
Gudröd ”Don” Ragnvaldsson, Kung på Isle of Man
Född 1186 Isle of Man, England. Död 1237 Isle of Man, England
Harald II Gudrödsson, Kung på Isle of Man, England 1249-1250
Född 1210 Isle of Man, England. Död 1287 Isle of Man, England
Torleif Haraldsson Ljuv, Konungason på Isle of Man
Född 1228 Isle of Man, England. Död 1290 Isle of Man, England Torleif Haraldsson Ljuv tog sitt namn efter en häst som var ljuv och vacker, en grå skimmel som var jättestor
Hallsten Torleifsson Häst, Riksråd, Syssloman, Riddare i Norge
Född 1272 Isle of Man, England. Död 1345 Egge, Trondheim, Norge
Nils Hallstensson Räv, Jordägare och Riddare på Frösön
Född 1300 i Norge. Död 1350 i Mjälle, Frösö, Jämtland
Nils Hallstenssons dotter Elisabeth Nilsson gifte sig med väpnaren:
Peder Nilsson, Underfogde på Frösön
Född år 1325 i Sverige, död 1360 i Hov vid Hackåsen i Jämtland. Hans pappa hette Nils, mer vet man inte om honom och deras familj
Deras son:
Karl Pedersson Skånk, Riddare och Jordägare i Hov
Född 1360 i Hov bredvid Hackåsen, Jämtland. Död 1430 15/5 på samma plats. Han tog sitt namn efter en häst som han kallade skånken – för den hade så långa skånkar. På engelska blev det shank för han var definitivt inte en ”skank” (slinka på engelska) och han satte ett hästben på sin sköld och den var röd. Han hette Carolus Petri på latin
Jöns Karlsson Engel, Lagman och bonde och riddare i Billsta vid Hackåsen
Född 1407 i Hackås, Jämtland. Död 1488 i Marieby. Bonde på Billsta i Hackås och ägde även halva Västerhus på Frösön. Blev genom sitt gifte ägare av Öd, Marieby, där han bodde
pebbles karlsson ambrose 